Hej,
Jag heter Frida Ingrid Elisabet Åsberg och är en glad tjej född -94.

Mina intressen är att fotografera, jobba med hästar, rida, pyssla med musik, umgås med kompisar och mycket mer.

Jag studerar på Naturbruksgymnasiet Nytorp 2010-2013 i Arbrå, Hälsingland, inriktning Jordbruk.

Jag bor för övrigt med mamma och en av mina tre bröder i en lägenhet i lilla Storvik hemma i Gästrikland. Under skoltid bor jag på elevhem.

Jag har en egen häst; hans namn är Hell Spee, han har många smeknamn men går mestadels under namnet "Helle". Han är en varmblodig f.d. travhäst född -85, valack.

När jag jobbar med hästar varierar mitt sätt att jobba. Hemma arbetar jag med Natural Horsemanship tillsammans med Helle, rider honom så gått det går, och arbetar från marken på olika sätt.

Jag har ridit på ridskolan StORK (Storvik Ovansjö Ridklubb) sedan jag var 8 år och min första favorithäst hette Harry.

Min favoritgren inom hästvärlden är såklart natural horsemanship, följt av western, hoppning och dressyr.

Jag tävlar inte ofta men när det väl händer är det oftast väääldigt roligt! ;)

Jag har en lugn och god hand med hästar och djur, har fått beröm och uppmuntran för mitt sätt att rida. Beröm har jag fått bl.a. av att jag kan få hästen jag rider väldigt avslappnad, bara jag får rida på egen hand. Har haft ett speciellt moment med en ridskolehäst en gång som jag inte glömmer ;) det var nog magi! Jag har fått beröm för att jag rider med en mjuk hand och jag sågar inte hästen i munnen för att den ska gå på tygeln. Jag bryr mig inte mycket om hästen går på tygeln eller inte, i form eller ej... men det är klart, jag provar alltid att lirka lite för att se om hästen är villig att gå ner, men om det inte händer så lämnar jag det där. Det spelar ingen roll för mig, mitt mål medan jag rider är att göra det jag tänkt göra och klara av det. Jag sätter dessutom inte krav på mig eller hästen som överskrider vår gemensamma kapacitet. Det är omöjligt att försöka klara av något man inte är kapabel till! Och av den mesta beröm jag fått över min ridning har jag faktiskt blivit väldigt förvånad över. T.ex. trodde jag inte att jag skulle få höra att jag rider hästen på ett snällare sätt än vissa andra, men det kan ha något med att jag försöker inte tvinga den att kröka på nacken och tugga på bettet tills det skummar. Fick jag välj skulle jag ta bort bettet helt eller sätta ett mycket snällare gummibett på hästen jag rider, oavsett vilken. Har alltid varit skeptisk mot kandar och andra bett som verkar vara gjort av överdrivet myckte metall! liksom hur mycket metall ska du behöva sätta i hästens mun för att få den att göra det DU vill?!! BAJS säger jag! skit samma vad alla säger, mitt mål är att anpassa arbetet efter hästen och ryttaren, så det blir ett samspel. Gud vad jag babblade på, min lilla upproriska sida kom visst fram... ^^'

Jaa... om ni undrar något är det bara att kommentera och fråga på! :D

Tack för att ni läser min blogg! ^___^ ni är guld värda, allihopa!<3